Trubbig
Känner mej trubbig. Känns som om jag har fått helt för stora doser av konstiga intryck, överflöd, media och andra slaggprodukter av vårt samhälle. Ingenting känns riktigt äkta och allt är egentligen bara en väntan på nånting annat.Allting är egentligen på topp men ändå känner jag mej trubbig. Kan inte förklara hur jag än flummar på. Snart blir allt bättre när mitt hjärta kommer tillbaka den 22.5. Då kommer jag inte vara lika ihålig längre. äääääääh.
Sverige resan va jätte bra och allting kändes så äkta. Längtar lite tillbaka till uppsalas varma gator eller hyttravepartyt eller vadsomhälst. Samtidigt vet jag att man sällan upplever samma sak flere gånger. Man kan inte bara sutta på minnen från det som varit utan man måste se frammåt.
I da va ja på ett vappenparty o de va kul. Folk va på g och dansade. Dans är kalas.
Jag är farbror nu men de ha ja inte fattat.. trots emilias entusiastiska försök. Måst väl si han för att fatta. Unrar va han kommer att heta. Undrar om han kommer börja spela nå instrument. Undrar hur han kommer se ut som stor. Undrar en massa… men antagligen int lika mycket som Nica o Tobbe. hähä… scared shittless som junos mamma sku ha sagt.. de om de..
e de sant! ha de hänt? NAJS. Nu har jag en ännu större orsak att ta mig neråt någongång. :)